Den tecknade bilden av ett vikingaskepp med svällande rödvitt randigt segel, uppsatt i kanten av den svarta tavlan i klassrummet. Ett skepp som forsade fram över vågorna, bogvågen som lyste upp det mörka havet och mina skolkamraters förundran över det böjda seglet. Min teckning på tavlan blev embryot till ett livslångt intresse för en svunnen tid. Fascinationen över vikingarnas liv och leverne har aldrig släppt taget om mig, vad som än kommit i min väg oavsett ålder och erfarenhet. Att söka och transformera de symboler som allt utgår ifrån och finna de vägar som sammanbinder tidsspannet över tusen år är fascinerande och ger mej oändlig energi och arbetslust.
Att bo i Sverige, i Norden och trampa samma jord, vandra i samma skogar och segla på samma vatten, det är få förunnat att vara medvetna om.
Äventyret, spänningen, dramatiken i kontrast till vårt vardagligt jordnära är kanske det som gör att vikingatiden trots den tid som gått känns så märkbar och nära inpå.
Ur ett konstnärligt perspektiv har de drygt tusen åren sedan vikingarna styrde i Norden gett oss en fantastisk historieberättelse där inspirationen flödar. Ett enormt spann av uttryck och känslor som skapats med små medel och oändlig fantasi och som vi idag kan tillgodogöra oss och tolka på eget vis.
